Jaha.

Okej.
Tror detta är den mest konstiga känslan jag har haft sen jag kom hit. Det är en så fruktansvärt lång historia och det finns inte en chans att någon skulle läsa till slut om jag skrev allt här.
Jag är lite irriterad. Jag var hos Cody med Cody och Clint. Huset som alltså ligger på samma tomt. Vi umgås bara, chillar och snackar. Så helt plötsligt svänger en polis in på tomten, alltså inte ända bak till codys hus utan till huset jag bor i. Han åker iväg efter ett tag, och två minuter senare kommer Mr Art 200 kilometer i timmen och parkerar på codys driveway. Tydligen letar polisen efter en grå bil som nyss åkte från bensinmacken utan att betala för sin bensin. Mr Art är.... rasande.... eftersom människan som gjorde detta var hans syster, aka. Codys morsa. Han pratar lite med Cody och sen stänger han dörren. Tyvärr kommer han tllbaka två sekunder senare, pekar på mig och säger "You. House. Now."
Jag var fett arg, nu bara mest besviken, för jag får nämligen inte gå dit mer. Tror hans exakta ord var "If I ever catch you in that house again, I'm gonna burn that house to the ground." Och han var inte arg på mig. Inte alls. Och efter att nu ha pratat med honom i över två timmar, så förstår jag. Dessa människor och deras familjer är FUCKED UP. Jag känner mig som om jag levde i en amerikansk dokusåpa med massa skit som bara inte händer i verkligheten.
Det suger sjukt hårt att jag inte kan gå dit längre, alla är liksom alltid där och umgås och jag skulle seriöst kunna börja gråta just nu... hade inte brytt mig så mycket förutom att killen jag råkar gilla är alltid där och är hans typ bästa kompis. Yaaaaaay så nu kan vi umgås här istället där ingen ens får stänga dörren eftersom det är så fruktansvärt hemskt när killar och tjerer umgås.
Oh my goooood. Jag vill bara vara hemma just nu. Det här är löjligt. Jag skulle så lätt bara kunna börja skrika just nu. Varför kan ingenting bara för en gångs skull va lite lätt??? När man äntligen har hittat en kille som man faktiskt gillar så måste nånting va i vägen.
Fyfan vad jag saknar sverige så in i helvete mycket. Normala människor, normalt beteende. Usch.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0